Usch för 5 minuters metoden..

2012-02-02

Vi har de senaste dagarna då och då försökt få Minna att börja sova så smått i sin egen säng. Vi har ju samsovit och det har varit så sjukt mysigt, men om hon tryggt kan somna i sin egen säng vore det ju bra det med. I och med det här har jag börjat fundera på 5 minuters metoden och insett hur ledsen jag blir av den! Vi kör alltså ingenting som liknar den här metoden. Vi lägger henne i sin säng och vill hon inte ligga där så tar vi upp henne. Är hon ledsen eller rädd så tröstar vi henne. Några kvällar har hon somnat i sin säng, andra inte.

Den "metoden" kommer aldrig att komma in i det här huset och jag berättar gärna varför. Jag vet att många har provat den, jag både har hört många och känner folk som har provat den, och så vitt jag har förstått har den funkat för dom. Jag har hört om några fall där de misslyckats med 5 minuters metoden men annars verkar den funka för de flesta. Till vilket pris? Jag tror att allt vi utsätts för i vår barndom sätter spår i oss, omedvetet. Barnen glömmer att vi kör 5 minuters metoden på dom men jag tror att de kan sätta spår inne i barnen när de växer upp.

5 minuters metoden går ut på, som jag har förstått det, att man lägger barnet i sin säng och sen går man där ifrån. När barnet börjar skrika väntar man i 5 minuter innan man går in till barnet. Väl inne ska man väl inte göra så mycket utan egentligen bara komma dit, visa att man finns och sen gå där ifrån. Sen väntar man ytterligare 5 minuter innan man går in igen. På Anna Wahlgrens forum har jag läst att vissa barn får sån otrolig panik att de dunkar huvudet i spjälorna på sängen eller kräks av uppgivenhet och förtvivlan, men tydligen ska man låta barnet hålla på för efter några dagar slutar ungen att skrika. Många säger också att barn dör inte av att gråta lite och självklart gör de inte det! Däremot är det sjukt mycket mer stressande för ett barn att gråta ensamt än att gråta i en förälders famn. Det utsöndras mycket mer stresshormoner när ett barn lämnas ensamt på det sättet. När barnet gråter ska man vara hos barnet tycker jag. Själva grejen med att medvetet avstå från att gå till sitt barn när det skriker på grund av att barnet är både rädd och ledsen förstår jag inte alls. Om man har möjlighet att gå till sitt barn när barnet upplever rädsla, varför gör man inte det? Jag har läst på många ställen att folk som provat den här metoden har tyckt det gjort så ont, så ont i hjärtat och då förstår jag inte alls varför man fortsätter. Hur kan man, när man känner i hela kroppen att det man gör är fel, fortsätta med det?

När det gått någon/några timmar ska barnen tydligen slutat skrika och efter några dagar ska barnen somna av sig själv och vara helt tysta. Enligt den här metoden då. Betyder det att barnen blivit trygga av att gråta sig till sömns? Personligen tror jag att barnen gett upp. De skriker på sina föräldrar och förstår för allt i värlen inte varför mamma eller pappa inte kommer. De ropar och skriker och vill att mamma och pappa ska komma men de kommer inte. Förtvivlat skriker de i några timmar tills de helt enkelt inte orkar längre utan somnar av utmattning. Dagen efter är det samma visa. Efter några dagar skriker barnet inte längre. Har barnet blivit tryggt eller har det helt enkelt gett upp? De vet att oavsett hur mycket de längtar efter sina föräldrar och hur mycket de skriker efter dom så kommer inte mamma eller pappa. Mamma och pappa har liksom klippt all kommunikation och tillslut ger barnet upp. Det spelar ingen roll att jag ropar på mamma eller pappa, de tänker inte komma till mig. Hur kan det här symbolisera ett tryggt barn? Jag förstår inte.

Att metoden får barnen att sluta skrika, ja men visst. Det gör den väl. Men bara för att ungen håller käften betyder det inte att barnet är lyckligt och harmoniskt. Det är inte värt det. Jag undrar hur tilliten påverkas när barnet blir sviket på det sätt som det blir när föräldrarna använder sig av 5 minuters metoden. Jag tror den blir skadad. Sen funderar jag också på om mitt barn vore min förälder, skulle jag vilja att den behandlades så? Säg att min pappa var på ett ålderdomshem och så berättar personalen för mig att "när din pappa ropar på oss i personalen, oavsett anledning, så väntar vi alltid i 5 minuter innan vi går in. Ibland så slutar de skrika innan vi kommit dit, himla skönt". Där skulle jag då aldrig vilja att han spenderade en enda natt. Inte heller vill jag att mitt barn ska behöva utstå det. Barn kan liksom bara skrika för att förmedla det de vill säga. Om mitt barn skriker på mig ja då går jag dit direkt. I min värld är det en självklarhet.

Dock vet jag att flera inte känner som jag. Flera av er som läser kanske har provat den här metoden och är hur nöjda som helst! Skriv gärna era egna åsikter. Har ni provat? Hur funkade det? Håller ni med mig? Inte? Let me know!



Postat av: Sofia

Här hemma kör vi vår egen metod, kanske en liten blanding av flera olika. Tycker inte heller att barn ska skrika sig till sömns, men är ändå ganska noga med att har jag bestämt att Emma ska sova i sin säng, så ska hon också det. Är sällan jag plockar upp henne när jag väl nattat henne. Vi lägger ner henne, säger gonatt, släcker lampan och går ut. Oftast ligger hon och pratar lite för sig själv, och somnar sen, men ibland blir hon ledsen och vill ha respons och sällskap. Då går jag in, lägger henne till rätta, säger godnatt igen och kanske stryker henne lite över ryggen. Sen går jag ut igen. Är hon väldigt ledsen sätter jag mig oftast på golvet bredvid hennes säng och håller en hand på hennes rygg, eller så håller hon mig i handen. Jag pratar inte med henne, och tar inte upp henne, men jag visar att jag finns där. Det funkar för oss.



Emma har sovit i sin säng sen hon var runt 2 månader. Då somnade hon i sin säng, och sov fram till 4-5 och när hon då ätit så fick hon ligga kvar i vår säng. Allt eftersom hon slutade äta på nätterna så har även perioden i egen säng blivit längre. Vid utvecklingsfaser, tänder och annat som stör nattsömnen har hon kommit in till oss tidigare, kanske mest för att jag inte orkat sitta inne hos henne längre perioder nattetid. Men oftast sover hon 20-06 i sin säng, kommer in till oss och äter välling och somnar sen om till 08.



Vilken metod man "kör" är helt upp till var och en. Någon metod funkar för oss, men inte för någon annan osv. Är man själv nöjd med hur man har det, hur nätterna är och barnet mår bra - då tycker jag att det är en effektiv metod. Det ska kännas bra i hjärtat, annars är det inte värt det!



Oj vad långt det blev, men men =)



Kram!

2012-02-02 @ 16:54:02
URL: http://sofiaelinviktoria.wordpress.com
Postat av: Mimmie

Kan ge min version.



Jag tycker inte barn ska skriva av rädsla i sängen. Men gnälla ingen fara.. jag tycker heller inte de ska bli rädda för sängen, och deras skrik ska tas på största allvar, för det är så de blir trygga individer.



MEN! Vi har aldrig (om han inte varit rädd eller skitförbannad) tagit upp Leonel ur sin säng under nattning. Det har bara skapat ännu mer oro för honom nästa gång då han tror att vi tar upp honom från en otrygg plats. Så jag har lite delad meningar.. tror olika barn reagerar helt olika på olika metoder.



Våran metod går till såhär och den började vi med för 3 veckor sedan, då var han 9 månader.



Får välling i vardagsrummet, ny blöja osv. Sen går någon av oss in, lägger honom i sin säng och pussar godnatt, och går sedan ut. Ibland somnar han på en gång men ofta ställer han sig upp typ 5-10 gånger. Vi brukar (aldrig båda, oftast en av oss bara) gå in när han börjar gnälla alltså inte så fort han ställer sig upp, och vara så TRÅKIGA som möjligt. Han ler ju alltid när man kommer in, så vi försöker inte uppmuntra till lek utan istället bara konsekvent gå in och pussa honom på pannan och lägga ner igen. Sen går vi ut, även fast han kanske ställer sig upp innan vi gått. Så håller vi på sådär.. dock om han börjar gnälla mer så stannar jag alltid kvar vid sidan om sängen, antingen ligger på våran säng så att han ser att jag också ligger, eller så sitter jag bara bredvid och viskar att han är duktig som ligger ned.. och jag låter honom böka runt hur mkt han vill så länge han inte sätter sig upp eller ställer sig upp.



Genomsnittstiden för att han somnar ligger på typ 10 minuter. 5 minuter om sambon gör det :p

2012-02-02 @ 17:00:33
URL: http://baramimmies.blogg.se/
Postat av: Mimmie

Dock så har jag inte den orken på natten så då får han komma till våran säng.

2012-02-02 @ 17:00:55
URL: http://baramimmies.blogg.se/
Postat av: Hanna - Mode, smycken och min vardag

Jag har alltid plockat upp barnen när de är ledsna. Låta dem skrika sig till sömns är inte min melodi. Däremot om de är arga över att de måste sova så får de ligga kvar. Det hörs skillnad på arghet och ledsengråt. Efter en stund i famnen lägger jag ner i sängen igen. För det mesta somnar de då av sig själv.

2012-02-02 @ 17:07:07
URL: http://hannafialotta.blogg.se/
Postat av: Sandra - Mamma till Timo

Håller med dig till 110 procent. Den metoden kommer heller aldrig in här i huset. Skulle aldrig klara av att höra min lille Timo vara ledsen i 5 min, den gör ju ont efter bara 2 sekunder. Nä usch för den metoden! Timo är förvisso ganska gnällig när han ska sova, och han sover alltid hos mig, men den metoden kommer inte in här för det. Usch nä! Och det med att saker som händer nu sätter spår i dom i framtiden, det är jag mer än säker på. Jag var med om både det ena och det andra under min uppväxt, och det kan jag lova att det har satt sina spår. Så jo, visst sätter saker och ting sina spår redan nu. Det tror jag.

2012-02-02 @ 17:21:37
URL: http://saandralovekeviin.blogg.se/
Postat av: Frida mamma till Ralf

Såg en intervju men Anna Wahlgrens dotter som har gett ut en bok nu. Den handlar om hur hon som barn upplevde sin mamma och barndom.

Hon beskriver att hennes mamma kunde åka i väg i 2-3 dagar och lämnade barnen hemma med den äldsta dottern som barnvakt. Hon var nio år..

När hon skrev boken så låste hon in sig på ett rum och lät de andra klara sig själva..

Har inte läst boken utan hörde bara intervjun men tänker då inte ta råd av en sådan oansvarsfull morsa..

Kan man lämna sina barn på det viset så klarar man ju uppenbarligen att stänga av sina känslor..som behövs under 5 min metoden..

2012-02-02 @ 17:33:25
URL: http://fraaajdas.blogspot.com
Postat av: frida

*när anna w skrev boken

2012-02-02 @ 17:38:24
Postat av: Frida - mamma till Liam

Jag hatar att låta Liam ligga och skrika ett tag. Så de har vi aldrig riktigt kört på. Men vi kom på att ge honom välling i sängen när han skulle sova. Så nu ger vi honom välling klockan 19 och han somnar medans han äter 9 av 10 gånger :)

2012-02-02 @ 18:12:04
URL: http://frudrutt.devote.se
Postat av: Anonym

Vi kände att vi inte "hade" något val. Ett val har man ju så klart alltid, men om vi skulle låta Isak sova i våran säng så skulle han krypa runt, böka, vilja leka, han förstår inte att det är sovdags. Och att gunga honom i famnen blev alldeles för tungt för våra ryggar nu när han blivit så stor. Att sitta i hans rum tar en timme och han gråter massor fastän jag är där hos honom. Nu lägger vi ner honom och läser en bok sen säger vi godnatt och går. 5 min skriker han sen somnar han. Klart han blir ledsen han vill ju vara uppe och leka, men eftersom han varit uppe tillräckligt länge så somnar han efter 5min. Skriker barnet i flera timmar har man förmodligen lagt barnet för tidigt ( eller sovit för mkt på dagen). Om Isak kunde somna i våran säng skulle han så klart få det

2012-02-02 @ 19:31:40
Postat av: Sandra - mamma till L

Som du vet har ju vi kört någon form av variant på denna metod. Levis har ju alltid varit rätt trött och jag har alltid arbetat för att lära honom att kunna somna lugnt själv. Därför, så fort han inte bara var pytteliten och sov och åt hela tiden började vi träna på att sova i egen säng och somna själv. Då la jag ner honom och gick ut, men kom det minsta pip så var jag snabbt tillbaka. Ofta kunde han dock somna utan problem själv. Sen när han blev lite större började nattningarna bli jobbigare och då, både för hans och vår skull, valde vi att ta till någon form av metod. Han fick protestera ett tag (inte vilt, för då hade jag gått in) och vi gick in efter ett tag, visade att vi fanns där men inte skulle vara där när han somnade, la ner honom, klappade på honom och sa god natt. Första dagen tog det väl tio, femton minuter, andra något liknande och sen så var det klart. Nu när vi går in i sovrummet och jag börjar sjunga god natt-sången så slappnar han av i min famn och tar emot napparna med glädje och somnar, vad jag måste tolka som, lugnt och tryggt själv. Vissa kvällar protesterar han, och då handlar det nog mest om en arg kille som ville vara uppe längre. Jag ser det som att vi har lärt honom att det är ok att somna själv och att sängen inte är en farlig plats. Det är skönt att sova och skulle han vakna av någon mardröm eller ngt så är vi där på två röda. Alltid.



Min filosofi är att jag vet bättre än han när och hur han behöver sova. Därför ska det vara jag, andreas eller ansvarig vuxen som bestämmer detta och inte Levis och därför har det varit viktigt för oss att få fungerande rutiner som alltså fungerar för oss. Dessutom tycker jag att det är väldigt skönt att ha ett barn som tryggt kan somna själv, det underlättar när vi haft barnvakt och han även i sällskap av ngn annan (som mamma eller emma) kunnat somna i lugn och ro när han lagts ner i sin säng.



Den metod vi alltså kört har fungerat väldigt bra för oss. Och jag tror att man ska vara försiktig när man uttalar sig om metoder. I de allra flesta fall gör ju föräldrar det som de tror passar deras barn och dem själva bäst. Och jag hoppas att de som upplever det som att deras barn skriker i panik natt efter natt och framstår som otrygga dagtid med dålig anknytning inte väljer att fortsätta med en sådan metod. Hur många som faktiskt använder sig av 5mm hardcore med ett barn som inte kan hantera det kan man ju fråga sig. Alla gör vi nog våra små modereringar för att få det att fungera för oss....



Jag tror på att göra det som funkar för både barn och vuxna. Jag behöver sova, jag sover bäst när jag får ha mitt space. Samma för Andreas. Levis sover bra i egen säng. Och har haft lätt för att somna hela sitt liv. Därför funkar detta för oss. Att han var lite ledsen ett par kvällar i sitt liv tror jag inte kommer att påverka honom i hans fortsatta liv. Inte mer än vad det hade påverkat honom om vi hade fortsatt som det var innan med vilda protester flera kvällar, många uppvak och kanske en lång tid av struliga läggningar och nätter.



Hade kunnat skriva mkt mer men det här är väl tillräckligt långt... Ber om ursäkt för om det är osammanhängande, kommer inte ens ihåg hur jag började inlägget. :)



2012-02-02 @ 19:32:54
Postat av: Therese - mamma till Isak

Glömde skriva att om jag sitter hos Isak tills han somnar så vaknar han direkt jag reser mig och ska gå ut.

2012-02-02 @ 19:33:09
Postat av: Therese- Mamma till Ameah

Jag och Daniel har kört på en 1- minutersmetod. Första kvällen vi testade gick jag in efter kanske 30 sekunder (pallade inte mer) och tog upp henne, tröstade tills hon blev lugn och sen la jag ner henne igen. Gjorde väl så tre ggr de två första kvällarna och ingen gång lät vi Ameah bli hysterisk, det skulle mitt mammahjärta aldrig klara. Men de ggr hon bara står och pratar med sin napp (som hon ofta gör) eller gnäller för att hon är arg väntar vi längre innan vi går in och när vi då väl går in ger vi henne nappen, säger godnatt, pussar och lägger sen ner henne igen.



Jag tror absolut inte på att ignorera sitt barn när dom är som ledsnast, då ska man finnas där och visa trygghet. Ameah kan ha kvällar då hon inte vill/ kan somna själv och då finns vi där. Jag eller Daniel stryker på henne tills hon somnar och sen går vi ut.



Den metod vi har kört på har funkat galant för oss och Ameah somnar oftast (nästan alltid) så fort vi har lagt ner henne och sover sen natten igenom med ev. ett uppvak för nappinstoppning. 18.30- 06.30 som det ser ut nu.

2012-02-02 @ 19:34:40
URL: http://mylifeinthai.se
Postat av: Therese- Mamma till Ameah

Just det. Sen vi började med detta sover Ameah betydligt bättre :) Och det är skönt för alla i familjen!

2012-02-02 @ 19:37:44
URL: http://mylifeinthai.se
Postat av: Maria mama2alice

Som du redan vet har vi kört på denna metod, inte fullt ut men någon variant av den. Det har fungerat för oss, vi hör skillnad på hennes skrik. Är det bara gnäll så låter vi henne hålla på. Är hon ledsen på riktigt så hörs det. Tro mig, vi har en riktig draaaaama queen till dotter. Tror hon fått det från mig ;) Iaf så tycker jag att man ska göra det som fungerar bäst för familjen i fråga och inte bry sig så mycket om vad andra tänker. Alla familjer är olika :)



För oss har det funkat. Hon somnar nu utan problem. Ibland vill hon sova med oss och självklart får hon det. Kanske inte tills hon blir 18, men iaf några månader till ;)



Kram på dig!!

2012-02-02 @ 19:52:21
URL: http://majiaanyberg.blogg.se/
Postat av: Ida - mamma till Elliot

Har även jag kört en släng av 5minuters metoden, men eftersom man känner sitt barn så pass väl så hör man ju om det skriker för att han/hon är ledsen på riktigt eller om det är gnäll .. Nu somnar Elliot utan problem men när han skulle "lära sig" att somna i egen säng så kunde jag gå in efter 30 sek, för 5 minuter är ju som en evighet . Hörde jag att det var gnäll lät jag honom vara men var han ledsen gick jag in, lugnade ner honom, la honom igen och gick ut . Men inte så att han fick skrika sig till sömns - det tror jag inte funkar, tycker han ska vara lugn då han somnar och inte somna av utmattning efter skrikmaraton . Började han skrika direkt avvaktade jag några sekunder för att se om han lugnade ner sig och gjorde han inte det så gick jag in igen .. Ett fåtal gånger fick jag ta upp och trösta honom men oftast gick det bra att bara prata lugnt och lägga honom igen .



Så den riktiga 5minuters metoden tror jag inte på, men att lägga ner, avvakta, ev trösta, prata lugnt, lägga ner igen om och om tills dom somnar tror jag funkar . Men att ett barn ska behöva skrika sig till sömns är hemskt och sen får jag för mig att dom sover sämre/vaknar lättare under natten om dom somnat ledsna .

2012-02-02 @ 20:03:31
URL: http://lillidan.blogg.se/
Postat av: Frida - Mamma till Alwa

Här hemma kör vi på en blandning av olika metoder.

Vi lägger ner henne i sin säng och låter henne vara, börjar hon skrika efter uppmärksamhet (man hör väldig stor skillnad på panik och uppmärksamhet) får hon skrika i 5min, sen går vi in, lägger ner henne och säger godnatt, fortsätter hon skrika går vi in lägger ner henne utan ett ord och går ut igen. Och så håller vi på så tills hon somnat.

Ligger/Sitter/står hon bara och pratar, bryr vi oss inte.

Skulle hon däremot börja panikskrika tar vi givetsvis upp henne och tröstar och gör något annat en stund innan vi försöker igen.

Så har vi gjort sedan hon var 2mån och började sova hela nätter.

Att låta henne sova i sin egen säng började vi med dagen efter vi kom hem från BB, la tillbaka henne i sin säng efter varje gång vi ammat om jag inte var riktigt trött vill säga, då fick hon ligga kvar i vår säng.

2012-02-02 @ 20:23:37
URL: http://fridasyren.blogg.se/
Postat av: Lina

Jag håller med dig Tina, den metoden kommer inte in i detta hus heller.

Jag sitter hellre och vaggar Arons spjälsäng/sjunger tills han somnar än låter han skrika hysteriskt.

Nu är han oftast väldigt lätt att lägga och skriker sällan som tur är .

Kram på dig

2012-02-02 @ 20:29:33
URL: http://miralina.blogg.se/
Postat av: Lisa - Mamma till Alva och Noah

Lite gnäll är en sak men skrika förtvivlat - nej tack! Jag fixar det inte och mina barn ska inte behöva gråta till sömns. Gillar inte denna metoden alls.

2012-02-02 @ 20:44:32
Postat av: Linnea (med dotter Saga)

Femminutersmetoden utvecklades av Berndt Eckerberg, EJ Anna Wahlgren. Anna Wahlgrens Sova Hela Natten-kur är en helt annan sak. Lustigt att hon blir tillskriven denna när hon fördömer den i ganska starka ordalag.



Enligt en regelrätt femminutersmetod går man in till barnet var femte minut utan att vidröra det eller trösta det utan bara visar sig för att det ska veta att man är kvar. Vi körde aldrig en regelrätt femminutersmetod eftersom Saga är alldeles för envis, livlig, förbannad, för att detta skulle kännas ok. Eftersom vi var helt övertygade om att det skulle ha tagit timmar med Saga så ville vi absolut inte utsätta henne för detta. Bekanta med betydligt lugnare barn som har kört femminuters har det kanske tagit en kvart för första natten, vilket hade känts rätt ok.



Vi har alltså istället kört Anna Wahlgrens Sova Hela Natten som jag anser är en otroligt genomarbetad och bra kur och som har fungerat för oss. AW som mamma eller uppfostrare i övrigt har jag ingen åsikt om men nog tusan kan hon få barn att sova bra. Man behöver ju såklart absolut inte gilla eller tillämpa upplägget men det verkar finnas så otroligt mycket missuppfattningar och det är ju synd. Turordningen bör vara: Först läsa boken, den heter "Sova Hela Natten", sedan hissa eller dissa. :)



Några highlights:

Man skapar bra förutsättningar för barnet att sova genom att ge det eget space (vi har draperi runt spjälsängen), lägga upp ett bra schema för dagens sovstunder och måltider samt ha minst fem minuters skratt och skoj precis innan läggning och glatt vid väckning.



Det är STOR skillnad mot femminutersmetoden.



Man lugnar barnet med en egenvald godnattramsa (jag halvsjunger den med olika tonfall beroende på situation) och om det är ledset går man in och lugnar genom att lägga händerna på eller buffa om barnet är litet. De första två nätterna är en förälder alltså vaken hela natten för att just kunna lugna omedelbart så snart barnet vaknar till under natten. Så att det absolut inte hinner bli rädd eller ledsen.



Om Saga vaknar till under natten nu så somnar hon oftast om utan att man behöver göra något men ibland gör hon ett frågande ljud som att hon bara vill kolla om det är dags att gå upp men då säger jag bara ramsan och så lägger hon huvudet på kudden igen och somnar om. Från nedläggning till sömn tar det oftast bara någon minut, max 10 och då bökar hon bara runt lite och testar olika sovställningar tills hon somnar.



Oavsett vad man väljer för metod eller kur så måste man tro på att det är rätt och riktigt för ens barn för att det ska fungera. Och alla barn är olika. ♥

2012-02-02 @ 20:49:11
URL: http://lionea.blogg.se/
Postat av: Sara, mamma till Charlie

Vad jag har förstått så är inte 5minutersmetoden och Anna Wahlgren riktigt samma sak? Hur som helst är ingen av dom för oss, jag vill att Charlie ska vara trygg i sin säng och klarar inte att höra honom skrika och vara ledsen (en annan sak om han är arg, men det är han inte vid läggdags så som vi gör nu). Vi har ju haft mycket strul på nätterna och då jag verkligen vill att han sover i sin egen säng har det varit mycket spring mellan min säng och spjälsängen på nätterna. Till slut möblerade vi om i hela sovrummet, sänkte botten i spjälsängen och tog bort ena sidan så att hans säng blir som en förlängning av vår. Vi kan alltså ligga nära utan att han vänjer sig vid att sova i vår säng. Funkar jättebra och jag har kompisar som använt den metoden för att lära sitt barn att sova i egen säng (dom hade då samsovit i nästan 9 mån)



Nattningarna var väldigt lätta när han var liten, då kunde vi bara lägga ner honom och gå ut. Sen hade vi en period i höstas då han antingen somnade vid flaskan eller så fick man vagga honom till sömns i famnen och sen lägga ner honom. Vi ville inte fastna i den typen av nattningar, så då började vi jobba på att han skulle somna i sin egen säng, men vi stod intill och klappade eller höll en hand på honom. Han har aldrig skrikit eller varit arg utan problemet för oss var att han började leka och stöka runt i sängen om vi gick ut. Nu är ju nätterna något lugnare och så även nattningarna. Vi lägger ner honom och stannar kvar i rummet, ibland får vi lägga oss intill en stund, kanske hålla en hand på honom och ibland somnar han på två minuter. Jätteolika. Inga skrik- eller buffmetoder här alltså, men så är inte barnet särskilt skrikigt heller. Det är väl inte riktigt så här vi vill ha det heller, men det blir enklare sen när han blir större och man kan prata om saken på ett annat sätt tror vi :)



Tror som flera skrivit här att man som förälder gör det som passar ens barn. Jag hoppas det i alla fall. Jag hoppas också att alla som överväger rena 5minmetoden och liknande läser på ordentligt innan, finns en sån mängd artiklar och resultat som visar hur det kan skada anknytningen mellan barnet och föräldrarna.

2012-02-02 @ 20:50:44
URL: http://sarasland.com
Postat av: Michaela

jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser din text. jag har så svårt att förstå hur man kan lämna sitt barn som gråter hjärtskärande efter närhet. jag tror att det om något göt ett barn otryggt. jag är helt på ditt spår. gråtet T så gå jag till honom. "gnäll-gråter" han i sängen kan jag låta honom hållas en stund för att se om det lugnar sig eller om det går över till riktigt gråt.

2012-02-02 @ 20:59:47
URL: http://minajagfilosoferar.blogg.se/
Postat av: Anna - mamma till Ella

Jag skulle heller inte kunna låta mitt barn skrika hysteriskt i fem minuter innan jag gick in till henne.



Vi har kört en liknande metod som många andra som kommenterat här. Vi lägger ner henne, sjunger nån vaggsång, stoppar in nappen och säger god natt. Om hon blir ledsen väntar vi en stund (allt från 20 sekunder till några minuter beroende på hur hon verkar) innan vi går in lägger henne till rätta och säger god natt. Då hon är ledsen är det mera för att hon protesterar för att hon inte vill lägga sig. Man hör skillnad. Vi undviker att ta upp henne då vi väl lagt ner henne. Om hon gråter hysteriskt tar vi givetvis upp henne, annars tröstar vi bara genom att vara nära henne och smeka henne lite på ryggen och kanske sjunga en till vaggvisa. Ella somnar oftast riktigt bra. Ibland ligger hon och pratar och bökar på i sängen en stund innan hon somnar (och man kan bli tvungen att gå lägga henne till rätta några gånger), men hon gråter sällan för att hon skulle vara uppriktigt ledsen eller rädd. Jag tror på det att man ska lära barnet att somna in själv, men skulle inte klara det om det innebar hysterisk gråt.

2012-02-02 @ 21:05:43
URL: http://www.almabosse.blogspot.com
Postat av: Johanna - Mamma, mode, skor

Vi testade femminutersmetoden men kände rätt snabbt att den inte var för oss (eller mig i alla fall). Mest för att Charlie använder mig som snutte, ska hålla i mig när han somnar, vilket gör att han vaknar om jag inte är där och sambon kan aldrig natta. Men vi utvecklade en egen metod där han somnar i sin säng, vi läser saga osv, lägger ner honom och går ut. Blir han ledsen går vi in men tar inte upp honom utan lägger ner honom igen, säger något lugnande, stryker lite på kinden. Vaknar han under natten får han komma till oss. Vilket blir varje natt iofs, han vaknar alltid flera gånger :)



Semlorna är jättegoda och lätta att göra :)

2012-02-02 @ 21:14:08
URL: http://johannabolmgren.se
Postat av: Emelie

Nu ser jag att du publicerat inlägget :) Jag håller med dig fullständigt! Kan inte förstå hur man kan tro att ett barn blir tryggt av att skrika ensam i ett rum? Ett barn skriker ju för att något är fel. Jag tror att barnet slutar skrika för att barnet gett upp. Hur kan man neka sitt barn närhet? När jag var på öppna förskolan hörde jag en mamma berätta om anna wahlgrens metod som hon använde sig av och sa att hon hållt fast barnet i sängen på magen (enligt hennes metod ska dem ju sova på magen) medan barnet gallskrikit i 2 timmar. Hur kan man göra så?? Det är barnmisshandel!!

2012-02-02 @ 21:21:37
Postat av: Sandra, Colins mamma

Vi körde fem minutersmetoden när Colin var 8 månader. Det tog två kvällar och sedan dess går han frivilligt och lägger sig i sin säng varje kväll och vägrar ligga i vår säng, underbart!

2012-02-02 @ 21:22:50
URL: http://sandrahupdate.blogg.se/
Postat av: MANDY- Mamma till River!

Vi körde den på River och det funkade hur bra som helst.. Han prosterade men var inte ledsen och skrek i panik.. Hade han gjort det hade jag inte velat göra det.. Men som sagt.. Jag ser på min son vilken typ att skrik/gnäll det är och att han ville enbart upp ur sängen för att han itne alls ville sova.. Nu somnar River på en minut efter välling och det tog en kväll för oss.. Jag har inget negativt att säga om denna metod, utan har bara bra erfarenheter! Jag tror inte att dom slutar skrika för att dom ger upp. utan mer som det står i böckerna. Att dom kommer till insikt och förstår att nu är det kväller och då ska jag sova, här i min säng.. Så var det iallafall med River..

2012-02-02 @ 22:13:17
URL: http://mandyys.devote.se
Postat av: Lina

Och dessutom blir man iallafall jag väldigt stressad när Aron skriker, så som sagt hellre vaggar jag säng osv än låter han skrika även om det så "bara" är 5 minuter...



kram

2012-02-02 @ 22:21:24
URL: http://miralina.blogg.se/
Postat av: jenny

Jag sitter på en stol bredvid min dotters säng tills hon somnar. Det har funkat jätte bra! Trösta och visa att man är kvar =) Prova =)

2012-02-02 @ 22:25:48
Postat av: Mia...Mamma till Lexie

Känner att vi är rätt lika på den här punkten! Har gjort försök på en egen variant men slutade redan andra dagen!



Just nu sover hon i sin säng.. men fick först somna i vår! det blir som det blir och till slut så går det över!



Jag känner bara att det är huvudsaken att dom somnat och känner sig trygga. sen ska jag ju inte sticka under stolen med att jag också tycker det är väldigt mysigt att ligga tätt tätt intill Lexie när sambon är borta! :)



Kram

2012-02-02 @ 23:14:57
URL: http://miapiafias.blogg.se/
Postat av: frida

Jag har nog inte riktigt behövt ta till den metoden då Noel oftast somnar ganska så snabbt å bra ändå:)

Men ja vissa kvällar kan de väl vara gnälligt oxå, å ja då får han faktiskt gnälla i sin säng, man hör ju på sitt barn ifall de skriker av panik eller just bara för att de ska trotsa å inte vill sova.

Jag tror mer på att ifall man tar upp barnet varje gång de blir ledsen i sängen så visar man ju att sängen inte är någon trygg plats å skriker man så blir man räddad av mamma å pappa. Tror då att de kommer ta ännu längre tid att vänja ett barn vid att sova i sin egen säng isf.

Då kan man ju ist vara kvar i sovrummet med barnet ist för att man går ut, men låta barnet vara kvar i sängen även om det det gråter.

Men ja jag tycker ju det är fel ifall barnet ska stå och panik skrika de är ju en helt annan sak.

Men ja lite gnäll å tårar får man nog räkna med iaf :)

2012-02-03 @ 00:03:26
URL: http://fritte.blogg.se/
Postat av: Maria - mamma till Liam ☆

sv; haha ja därför brukar jag försöka hålla mig till samma säljare. gå och kolla om de har fler annonser. för de flesta går med på att man samfraktar och då kan det bli jäkligt billigt :)



och nu till ditt inlägg. jag håller verkligen med dig! jag tror den här metoden är en latmetod som är bra för föräldrar men inte för barn. kanske krävs det mer tålamod och jobbigare nätter för föräldrar som väljer andra metoder. men som är tryggare och bättre för barnet. och det tror jag att man vinner på i längden.

2012-02-03 @ 09:37:59
URL: http://fashionstars.blogg.se/
Postat av: Emma - mamma till Maya

Vi har verkligen inte haft några roliga turer vad gäller Mayas (eller resten av familjens för den delen) sömn de senaste månaderna. Förr somnade hon i sin egen säng bara man satt hos henne men när hon började sätta sig upp själv så somnar hon inte i sin säng längre utan hon somnar efter vällingen i famnen. Ett tag vaknade hon mellan 2 och 8 gånger per natt och kunde inte somna om, det var då jag började överväga 5-minutersmetoden - jag var verkligen desperat!



Men vi testade den aldrig, jag hade inte klarat att vara så kall, inte trösta eller prata med henne när hon är ledsen. Det gör ont bara jag tänker på det! Tänk att gå in och se sitt barn så ledset och som står och sträcker sina små armar efter en och så inte ta upp det. Det fixar inte jag...



Nu verkar det dock (peppar, peppar) ha blivit bättre när vi gör en så enkel sak som att lämna en lampa tänd i rummet när Maya har somnat. Tre nätter i rad har hon sovit från sju/åtta på kvällen till 6 på morgonen. Håller tummarna för att vi har löst problemet nu!

2012-02-03 @ 13:06:08
URL: http://akeroe.blogg.se/
Postat av: Carro

Vi har ju kört vår egna variant av fem minuters metoden här hemma och det har fungerat skitbra, varje gång. Jag skulle aldrig låta Nova-Lee slå huvudet i sängen eller spy. Men jag känner mitt barn & jag vet att hon är tryggt. Jag tror att ett barn som inte kan vara trygg med sig själv mår sämre än ett barn som har blivit utsatt för fem minuters metoden, framförallt om man kör en mildare grad av den. Den blir ju trygg i sig själv & trygg i sitt eget sällskap.



Det är mina åsikter kring ämnet =)

2012-02-03 @ 15:51:47
URL: http://carrox.blogg.se/
Postat av: Martina

Jag håller med dig i allt du skriver, Verken 5min metoden eller Anna Wahlgrens metoder kommer användas i vårat hem.



Jag fick en Anna Wahlgren bok av min mamma som hon haft men jag har aldrig öppnat den då jag inte stödjer hennes metoder på något sätt.



Vi som familj är väldigt nära varandra och våra barn är trygga, vi stressar inte att dom skulle ligga i sina egna sängar när dom var små bebisar.

Alla barnen har börjat sova i sina sängar vid ca 1 1/2års ålder och det har aldrig varit gråt eller gnäll när dom ska sova, Vi ligger breved och läser saga och tills dom somnat vilket går fort, Emelie somnar alltid i min famn och så går jag och lägger henne i sin säng där hon sover hela natten.



Jag tror att många gånger handlar det om inställningen hur jobbigt man ska göra det för en själv och barnet, Varför ska man lägga barnet själv så barnet gråter och sedan ger upp av utmattning, kan man inte lägga sig 30min eller vad det nu blir och läsa en saga (vad du nu hittar på?) för att göra läggningen till en bra upplevelse? Varför ska en nyfödd eller liten bebis sova själv i sin säng när det uppenbarligen vill vara och känner sig trygg att sova med föräldrarna?



Jag vet inte men jag har endå tre barn som lägger sig i sina sängar och sover hela nätter utan problem, vi har aldrig kört med några metoder utan gått efter vad våra barn vill och behöver.



Hårda ord kanske men det här är just ett sådant känsligt ämne som det ofta blir stora diskussioner om då alla tycker olika och har olika erfarenheter och sen har alla barn som fungerar olika och det kommer aldrig bli så att alla tycker lika, men det kan vara bra att ta upp ämnet som du gör och prata och se hur alla tänker kring ämnet.

2012-02-05 @ 01:00:48
URL: http://demicorazon.blogg.se/
Postat av: sanna

Om ett barn som skriker i panik inte tröstas så kommer det att vara ett otryggt barn. Jag är inte så säker på att den där metoden är laglig. Dom mammor å pappor som låter sina barn skrika hjärtskärande SKA INTE ha barn, de är nåt fel på såna. Klart dom slutar skrika, då är dom ju övergivna redan :(

2012-02-05 @ 12:15:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Jag heter Tina och jag är 23 år. Jag bor i Stockholm tillsammans med min sambo, vår hund och vår dotter Minna. I den här bloggen får du följa med mig i vår vardag tillsammans och i mitt liv som Minnas mamma.

Kontakt: hejtina@hotmail.se




Minna föddes 2011-02-22 kl 07:59. Hon var 50cm lång och vägde 3590g. Hon är och har alltid varit väldigt högt älskad, redan från första stund.



Om

Min profilbild