Sen Minna började gå ute har vi varit ute mycket och gått omkring. De senaste veckorna när vi bara varit hemma på dagen och gått till affären (som ligger jättenära) eller varit ute med Oliver eller bara varit ute och lekt har vi lämnat vagnen hemma och Minna har fått gå för egen maskin så gott det går. Det blir en del bärande såklart men det har funkat ganska bra, bortsett från när hon får för sig att bajsa och vi inser att skötväskan är hemma - vilket leder till att utestunden genast är avbruten och vi måste hem och byta.

I vilket fall som helst är det jättemysigt att bara gå runt här i området. Det får ju inte köra bilar här så det är i stort sett bara att öppna dörren och låta henne springa dit hon behagar. Jag försöker dock få med mig Minna en liten bit bort, dels för att hon ska få se lite nya saker och dels för att Oliver faktiskt inte bara vill gå gatan upp och sen gatan ner igen. Men Minna har andra planer. Hon tycker om gräs och stenar och kottar och hela den biten, men precis utanför porten har vi en sandlåda bara 1 meter från dörren. Många av våra "promenader" slutar så här. Idag var vi ute i 1 timme på förmiddagen och 45 minuter på eftermiddagen och vi kom inte många meter ändå vill jag lova, haha.

Såhär slutar många av våra tänkta promenader. Minna undersöker sandlådan. Hon känner, tittar, petar, lyfter, kastar och njuter av att få undersöka. En annan storfavorit är att kasta stenar eller grus i sjön här i närheten. Det kan hon göra hur länge som helst, och även fast vi tror att hon har tröttnat och lyfter upp henne för att vi ska gå hem blir hon skogstokig och vill sitta kvar och kasta sten i vattnet.