Linje tio

2013-07-23
För 2 veckor sen var jag och Kim ute och åt tillsammans - för första gången på 2 år! Det var så himla skönt att komma ut lite tillsammans. Minna var hemma med Lotta med Patrik och det gick hur bra som helst.
Hur var stället då? Jo, vi gick in på Linje tio och det första vi slås av är den stora baren som står i mitten av rummet. Baren går nästan från vägg till vägg och nästan hela vägen upp i det rörfyllda taket. Framför baren finns barstolar där några gäster sitter och dricker och längst med väggarna runt om baren finns många små bord att sitta vid. Det blir genast lite pubkänsla av det hela. Taket är fullt av synliga rör målade i vitt och från rören hänger kablar med nakna glödlampor längst ner. Det skrattades högt från flera bord omkring oss. Vi blir visade till ett bord framför baren av den trevlige kyparen. Menyn var inte så tjock utan förrätter, varmrätter, efterrätter och en beskrivning av en ostbricka och en charkbricka fick alla plats på två sidor. Det kändes ändå som att det fanns många olika alternativ då rätterna skiljde sig mycket från varandra. 
Maten vi fick in var jättegod och vi är jättenöjda. Det fanns däremot inga direkta "tillbehör" utan det var mest kött och sallad. Till min köttbit fick jag bröd men inga andra kolhyldrater. Kim fick ingen pasta, inga potatisklyftor och inget liknande till hans entrecote utan bara sallad. Visserligen är det väl ”inne” nu med kolhydratsfattigt men Kim saknade lite potatisklyftor till entrecoten som ju är så gott.. Men maten vi fick in kan vi verkligen inte klaga på utan det vi serverades smakade väldigt bra. Om ni är förbi hornstull och ni är av den sorten som tycker om att dra några öl till god mat kan jag verkligen rekommendera Linje tio.


 

Välkommen hen

2012-11-03
Ja, jag är väldigt sent ute i den här frågan men jag har låtit stormen rida ut lite. Det känns som att hen har blivit så himla omtalat och framför allt missförstått. Hen måste ju helt klart vara Sveriges mest missförstådda ord. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att "men SER folk inte att jag är en HON? Varför skulle någon då kalla mig för hen?! Och om jag går fram till en man så är det ju skitlarvigt att kalla honom för hen, fy fan vad ordet hen suger".. Jag blir SÅ trött på dessa uttalanden. Hen-debatten känns relativt mättad nu tycker jag men ändå kommer folk fram till mig ofta (varför just jag?!) och känner ett behov av att spy lite galla på ordet hen.

Nu är det ju så att om du ser om det är en han eller hon och du pratar direkt till denna någon säger man såklart han eller hon. Det känns som att det är det folk brusar upp över, de vill inte bli kallade för hen (vilket ingen kommer göra heller). Är hen en han säger du han. Är hen en hon säger du hon. Om någon kommer fram till mig och skulle kalla mig för hen så har personen helt klart missuppfattat hur ordet ska användas. Det finns ju visserligen undantag - när någon person kanske inte känner sig som en varken han eller hon och därför trivs bättre som helt könsneutral (hen), men hur vanligt är det? Främst i transvärlden antagligen.
 
Hen används i första han när man inte vet könet eller när könet inte har någon betydelse. Exempelvis:
"Åh, vilket god mat kocken har lagat. Jag undrar hur han/hon har tillagat köttet".
"Åh, vilket god mat kocken har lagat. Jag undrar hur hen har tillagat köttet".
eller
"Om något barn någon gång vill leka med klossar får han/hon/den göra det här"
"Om något barn någon gång vill leka med klossar får hen göra det här"

Jag gillar hen. Hen är ett smidigt ord att använda och även om jag inte riktigt fått in det i mitt verbala språkbruk ännu så skriver jag ofta hen. Ofta känns könet inte relevant när man pratar om folk i allmänhet som kan vara både han eller hon eller så vet jag helt enkelt inte och använder hen.
 
Jag tycker att folk ska sluta larva sig, omfamna hen och ordets möjligheter och tagga ner.
 
Välkommen hen!
 

Nedrans höstväder

2012-09-13
Det finns en hel del saker som jag stör mig på men någon återkommande typ varje dag hela 'förhösten' är det här nedrans höstvädret. Det är typ 5 grader och svinkallt på morgonen när man vaknar så man är i stort sett redo att ta på vinterjackan - vilket är helt okej. Är det kallt är det kallt liksom, what to do. Men sen på eftermiddagen blir det uppåt 20 grader och plötsligt står man där i sin vinterjacka och smälter till en pöl. Nej, det gillar jag inte. Det är såhär varje morgon och nu börjar jag bli trött på det! Hellre 5 grader kallt hela dagen.

Jag känner mig ändå på bra humör just nu för nu ska jag kila och hämta mitt hjärta från förskolan! Äntligen! ♥ Och ja, nu är det ju sådär varmt och då får jag väl passa på att klä mig rätt nu när jag har chansen, så slipper jag gå runt och vara irriterad ;)

Alltså, ger folk inte sina barn mat längre?

2012-04-30

Det är något jag inte fattar.. I vissa delar av Sverige äter folk tydligen inte middag. Senaste igår snubblade jag över en forumstråd där en kvinna skriver att hon självklart inte ger något av sina barn middag, hon orkar inte laga något mat till dom. Varför skulle hon laga någon mat till sina barn när hon själv ändå bara äter flytande föda (av någon anledning), tyckte hon själv. Hon skrev att hennes barn äter på dagis och i skolan (lunch syftade hon på) och därför behöver dom ingen mat när dom kommer hem utan dom får vänta i 24 timmar tills skolan ger dom mat igen helt enkelt.

Det här verkade säkert väldigt logiskt i hennes värld men jag fattar inte. Okej att man som vuxen klarar sig på 1 mål mat om dagen, jag och Kim sällan en riktig lunch t.ex. om vi bara är hemma utan då äter vi en rejäl middag istället, men barn? Nog för att jag egentligen tycker det är lite konstigt att man inte äter middag som vuxen också men jag känner några som gör så och det funkar för dom liksom. Men barn ska väl ha mat, eller? Att ge som argument att man inte orkar och att de ändå äter på dagis eller i skolan håller liksom inte riktigt för mig. I min värld känns det helt ärligt lite absurt och det känns inte okej.

Barnen åt alltså någon smörgås när de kom hem och sen åt de frukost och lunch på dagis och i skolan.. Handlar det här om tidsbrist? Pengabrist? Lathet? Rekommendationerna som gäller är ju att barn (och vuxna med har jag för mig) ska äta 3 mål mat om dagen + 2 mellanmål. Inte enbart i skolan och en macka på kvällen. Kvinnan som startade den här tråden förklarade också att hennes 2åring som ännu inte gick på dagis åt 2 barnmatsburkar om dagen + 2 flaskor välling. Inget mellanmål, ingen frukt, ingenting.. Det känns som väldigt lite mat och jag förstår inte riktigt hur det där funkar.

Snälla, ni bloggläsare som känner till mer om det här och kanske själva inte äter middag och har det som en normal vardag - kan ni berätta för mig hur det här funkar? Ska verkligen inte ens barnen få äta mat? Upplys mig för jag tycker det här låter vansinnigt.

Kan folk sluta ta hål i öronen på sina nyfödda!

2012-04-15

Då och då hittar jag forumtrådar på folk som vill ta hål i öronen på sina nyfödda. I många länder är det någon form av tradition men i Sverige är det väldigt ovanligt att det görs. En anledning är att man inte tar hål i öronen med kanyl på småbarn utan det görs med pistol som nu har blivit olagligt i flera länder eftersom de skadar ens hudvävnad så mycket, men i Sverige är det fortfarande lagligt. En pistol kan alltså skada vävnaden i örat så barnet får hemskt fula öron sen när det växer upp. Hålen blir också ofta snea eftersom öronen växer och hålen lätt blir ojämna på ett barn som inte sitter still och vars öron hela tiden kommer växa vilket inte går att beräkna när man väl tar hålen.

Mina hål som jag har i öronen är tagna med pistol, i alla fall 5 av 6 hål. Det har gått bra för mig, men å andra sidan har jag varit stor när jag tagit dom. Inte nyfödd. Men om man bortser från att håltagningen kan bli väldigt dålig så tycker jag att det känns fel. Hemskt till och med! Innan jag fick barn själv var jag inte så insatt i dessa frågor och tyckte inte det gjorde varken av eller till, men nu har jag ändrat mig.

Bebisen vill absolut inte ha hål i öronen, det kan jag garantera. Det gör ont när de ligger på sidan, det kan irritera, det kan bli inflamerat och inte minst gör det förbannat ont när örhänget tas. Som mamma måste man då, mot barnets vilja, orsaka sitt barn smärta av högst egoistiska skäl. Att ta hål i örat på barn måste ju vara för den vuxnes skull, inte fan vill barnet ha de där hålen. Man orsakar alltså sitt barn medvetet och frivilligt smärta (inte så lite heller!!) som barnet i allra högsta grad inte vill ha. Nu när jag är mamma har jag fått uppleva det som kallas moderskänslor. Att medvetet och frivilligt göra illa mitt barn så det får jätteont är så himla långt utanför min verklighet att jag liksom inte ens kan greppa det. Hur kan man vilja göra det?!

Jag börjar nästan gråta bara de på BVC ska ge Minna en spruta. Jag grät som ett litet barn när hon hade fått en glasbit i foten och doktorn gjorde ett yttepyttesnitt i foten för att få ut glaset ur foten på henne vilket såklart gjorde jätteont på henne. Jag klarar inte av att någon annan gör illa Minna, hur kan någon mamma klara av att se någon göra illa ens barn? Hur kan man frivilligt låta det ske när det sker på helt idiotiska grunder? Att göra illa sitt barn för att det ska se fint ut, när barnet själv inte vill, låter helpuckat i mina öron. En riktigt puckad anledning till att göra illa ett barn tycker jag. Hur kan man göra så? Jag fattar inte! Kan inte folk bara sluta ta hål i öronen på sina nyfödda och låta de välja själva när de blir äldre? När de är stora och själva kan uttrycka att verkligen vill ha hål i öronen kan man i alla fall prata med dom och förklara att "det kommer göra jätteont", och om barnet ändå vill kan man i alla fall överväga det. Då är det barnet som valt det själv och det är en helt annan sak. Nej, skärpning på er!


Gratisbild från sxc.hu.

Katrin har en poäng

2012-02-20

Ni kanske inte har missat Katrin Zytomierskas uttalande om att hon aldrig kommer tillåta sin son att bli tjock. Aftonbladet har också skrivit om det här och jag håller inte helt med Katrin, men jag tycker att hon har en poäng.
Nu handlade ju mycket om det här just kring LCHF och jag tror verkligen att barn mår bäst av att äta enligt tallriksmodellen. I aftonbladet kan man t.ex. läsa det här angående LCHF till barn;

"Experten sågar Katrins LCHF-diet

– Jag tycker nästan att det gränsar till barnmisshandel. Föräldrarna tvingar barnen till något de absolut inte mår bra av, säger Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet, till Aftonbladet.
– För mycket fett är inte bra för vare sig hjärnan eller magen. Barn behöver äta enligt hela kostcirkeln.
– Det är väldigt riskfyllt och helt fel att sätta barnen på LCHF-diet. Jag förstår inte motivet. Det är oupplyst, säger Charlotte Erlanson-Albertsson, som också deltog i gårdagskvällens LCHF-debatt i TV 4:s Kvällsöppet.
– Barn har mycket större behov av kalorier. En sådan här kost gör att de blir trötta. Riskerna är större för barn än vuxna eftersom de så sällan sitter still"

Att det kan uppröra förstår jag, men kanske inte i den utsträckningen. Att dra ner lite på kolhydraterna om barnet nu skulle bli väldigt tjock tycker jag inte är fel. Att helt utesluta dom tycker jag ju dock inte är "the way to go" så att säga då jag tycker tallriksmodellen är himla bra.

Att säga att man inte tillåter sitt barn att bli en tjockis däremot tycker jag är helt okej, så länge man inte gör det öppet framför barnen eftersom de kan ta det på fel sätt tror jag. Att säga till en tonåring att "du får inte bli tjock" tror jag snarare kommer uppfattas som något form av ideal som vi vill trycka på barnen, att man måste vara 'snygg och smal' för att komma någonstans i livet. Om någon hade sagt så till mig som tonåring hade jag nog tolkat det så i alla fall. Dock, av medicinska skäl, tycker jag det är klokt att förhindra att ett barns blir tjock. Nu är det ju också skillnad på överviktiga barn, lite mulliga barn eller barn som är riktigt tjocka och lider av fetma. Alla ser olika ut och att vara lite mullig skadar ingen. Däremot om barnet lider av fetma är det såklart farligt. Barn som är väldigt tjocka har ökad risk att vara överviktiga även som vuxna, och en livslång kamp med vikten är väl inget som någon förälder önskar sina barn.
Det finns ju också mycket andra risker med att vara väldigt tjock och många hälsorisker. Risken för diabetes ökar t.ex. väldigt mycket och det är väl inte heller något man önskar sina barn.

Som förälder har man ansvar för att sitt barn har god hälsa och även en hälsosam vikt eftersom man som förälder på ett vis kontrollerar vad barnen äter och inte äter. Om ens barn lider av fetma så är det helt klart förälderns fel (såvida det inte finns bakomliggande orsaker, typ någon konstig sjukdom, som gör barnet ofrivilligt överviktigt). Jag har riktigt svårt för föräldrar som har riktigt tjocka barn och inte verkar förstå någonting själva. På en dokumentär för ett tag sen var det en mamma som hade en väldigt fet 5åring. Det var så otroligt synd om den här pojken som inte orkade leka med sina kompisar eller någonting, han orkade knappt gå ordentligt. Det var hemskt. Mamman förstod ingenting och påstod att hon gav honom bra mat, det var absolut inte hennes fel att sonen såg ut som han gjorde. Sen fick man se när pojken kom hem och maten som mamman serverade honom. Han åt hela tiden. Han åt enorma portioner. Han åt kakor och tårta och sen blev det mellis och sen blev det mat och sen blev det mellis och sen blev det fika.. 

Om man som förälder märker att ens barn är ute på fel spår, att det ökar i vikt hela tiden och saker börjar gå över styr tycker jag det är helt rätt att ta tag i det och se till att barnen håller en hälsosam vikt. Minska på godiset, minska på onyttigheterna, dra ner läskkonsumtionen, kanske även minska portionerna något och om man nu måste så visst - minska lite på kolhydraterna men plocka inte bort dom helt. Istället försöker man få barnet att äta mer frukt och grönt. Sen visst, barn måste få vara barn och äta skit ibland. Tycker jag i alla fall! Hur kul är livet helt utan dessa skitsaker som man syndar med ibland och gottar sig i? Det är ju härligt! Sen kan man ju minska på mängden. Jag menar, sånt här kan väl alla människor.

Jag fattar inte hur det kunde bli ett sånt liv att Katrins uttalande. Visst, LCHF kanske inte är det bästa till små barn. Visserligen pratade hon om hennes son som 12åring, att hon då kunde ge honom LCHF. Då är han nästan tonåring. Jag tvivlar ju som sagt på LCHF till barn men jag tycker absolut att hon har en poäng.



Usch för 5 minuters metoden..

2012-02-02

Vi har de senaste dagarna då och då försökt få Minna att börja sova så smått i sin egen säng. Vi har ju samsovit och det har varit så sjukt mysigt, men om hon tryggt kan somna i sin egen säng vore det ju bra det med. I och med det här har jag börjat fundera på 5 minuters metoden och insett hur ledsen jag blir av den! Vi kör alltså ingenting som liknar den här metoden. Vi lägger henne i sin säng och vill hon inte ligga där så tar vi upp henne. Är hon ledsen eller rädd så tröstar vi henne. Några kvällar har hon somnat i sin säng, andra inte.

Den "metoden" kommer aldrig att komma in i det här huset och jag berättar gärna varför. Jag vet att många har provat den, jag både har hört många och känner folk som har provat den, och så vitt jag har förstått har den funkat för dom. Jag har hört om några fall där de misslyckats med 5 minuters metoden men annars verkar den funka för de flesta. Till vilket pris? Jag tror att allt vi utsätts för i vår barndom sätter spår i oss, omedvetet. Barnen glömmer att vi kör 5 minuters metoden på dom men jag tror att de kan sätta spår inne i barnen när de växer upp.

5 minuters metoden går ut på, som jag har förstått det, att man lägger barnet i sin säng och sen går man där ifrån. När barnet börjar skrika väntar man i 5 minuter innan man går in till barnet. Väl inne ska man väl inte göra så mycket utan egentligen bara komma dit, visa att man finns och sen gå där ifrån. Sen väntar man ytterligare 5 minuter innan man går in igen. På Anna Wahlgrens forum har jag läst att vissa barn får sån otrolig panik att de dunkar huvudet i spjälorna på sängen eller kräks av uppgivenhet och förtvivlan, men tydligen ska man låta barnet hålla på för efter några dagar slutar ungen att skrika. Många säger också att barn dör inte av att gråta lite och självklart gör de inte det! Däremot är det sjukt mycket mer stressande för ett barn att gråta ensamt än att gråta i en förälders famn. Det utsöndras mycket mer stresshormoner när ett barn lämnas ensamt på det sättet. När barnet gråter ska man vara hos barnet tycker jag. Själva grejen med att medvetet avstå från att gå till sitt barn när det skriker på grund av att barnet är både rädd och ledsen förstår jag inte alls. Om man har möjlighet att gå till sitt barn när barnet upplever rädsla, varför gör man inte det? Jag har läst på många ställen att folk som provat den här metoden har tyckt det gjort så ont, så ont i hjärtat och då förstår jag inte alls varför man fortsätter. Hur kan man, när man känner i hela kroppen att det man gör är fel, fortsätta med det?

När det gått någon/några timmar ska barnen tydligen slutat skrika och efter några dagar ska barnen somna av sig själv och vara helt tysta. Enligt den här metoden då. Betyder det att barnen blivit trygga av att gråta sig till sömns? Personligen tror jag att barnen gett upp. De skriker på sina föräldrar och förstår för allt i värlen inte varför mamma eller pappa inte kommer. De ropar och skriker och vill att mamma och pappa ska komma men de kommer inte. Förtvivlat skriker de i några timmar tills de helt enkelt inte orkar längre utan somnar av utmattning. Dagen efter är det samma visa. Efter några dagar skriker barnet inte längre. Har barnet blivit tryggt eller har det helt enkelt gett upp? De vet att oavsett hur mycket de längtar efter sina föräldrar och hur mycket de skriker efter dom så kommer inte mamma eller pappa. Mamma och pappa har liksom klippt all kommunikation och tillslut ger barnet upp. Det spelar ingen roll att jag ropar på mamma eller pappa, de tänker inte komma till mig. Hur kan det här symbolisera ett tryggt barn? Jag förstår inte.

Att metoden får barnen att sluta skrika, ja men visst. Det gör den väl. Men bara för att ungen håller käften betyder det inte att barnet är lyckligt och harmoniskt. Det är inte värt det. Jag undrar hur tilliten påverkas när barnet blir sviket på det sätt som det blir när föräldrarna använder sig av 5 minuters metoden. Jag tror den blir skadad. Sen funderar jag också på om mitt barn vore min förälder, skulle jag vilja att den behandlades så? Säg att min pappa var på ett ålderdomshem och så berättar personalen för mig att "när din pappa ropar på oss i personalen, oavsett anledning, så väntar vi alltid i 5 minuter innan vi går in. Ibland så slutar de skrika innan vi kommit dit, himla skönt". Där skulle jag då aldrig vilja att han spenderade en enda natt. Inte heller vill jag att mitt barn ska behöva utstå det. Barn kan liksom bara skrika för att förmedla det de vill säga. Om mitt barn skriker på mig ja då går jag dit direkt. I min värld är det en självklarhet.

Dock vet jag att flera inte känner som jag. Flera av er som läser kanske har provat den här metoden och är hur nöjda som helst! Skriv gärna era egna åsikter. Har ni provat? Hur funkade det? Håller ni med mig? Inte? Let me know!



Så tacksam

2012-01-17

Idag har vi varit på språng hela dagen, därför har jag inte hunnit uppdatera. Jag har egentligen inget speciellt att säga nu heller annat än att jag är så tacksam för allt jag har i mitt liv. Det känns som att jag har haft sån tur och jag är så lycklig där jag står i livet just nu.

Jag har fina vänner runt omkring mig, jag trivs i området där jag bor, jag har en go hund som ger så mycket kärlek, jag har en relation med en man som älskar mig så som jag älskar honom och jag har världens underbaraste dotter som jag älskar mest av allt på jorden. Tänk vad mycket fint jag har i mitt liv och tänk vad bra jag har det. Jag är så tacksam. Livet är verkligen underbart ibland ♥

 

Småbarnsföräldrar eller gravida som röker

2012-01-05

Igår när jag var på väg hem såg jag en mamma med en barnvagn. Hon hade barnvagnen framför sig och gick och blossade på sin cigarett samtidigt. Det såg så himla illa ut och det fick mig att börja tänka! Usch, jag förstår verkligen inte varför småbarnsföräldrar röker i närheten av sina barn.

Idag är vi väl ändå så pass välinformerade om riskerna med rökning, både direkt rökning och passiv rökning som barnet utsätts för, att man slutar. Visst, det är svårt att sluta men man får faktiskt ta sig i kragen tycker jag. Man får lägga ner helt enkelt eller se till att röka många meter bort från sina barn. Aldrig röka inomhus och även om man är utomhus får man gå iväg.

Någon som ser ännu värre ut är när gravida röker. Det ser så otroligt fel ut och det är såklart fel. Barnet i magen har inte själv valt att bli utsatt för det mamman håller på med utan den måste bara acceptera att mamman röker. Mamman som ska skydda sitt barn från allt ont påverkar istället barnet negativt - helt medvetet. För alla är väl medvetna om att man påverkar barnet negativt när man röker när man är gravid? Och ändå fortsätter man? Riktigt illa tycker jag!

"Kolmonoxiden som finns i cigarettröken gör att blodets syreupptagningsförmåga försämras. Fostret får också i sig kolmonoxid när mamman röker. Fostrets blod tar upp dubbelt så mycket kolmonoxid som mammans och gasen stannar dessutom kvar längre hos fostret än hos mamman. Det gör att syrebristen hos fostret kan kvarstå upp till tolv timmar efter rökningen." - http://www.gravid.se/1_facts/1_10_1_10_4.htm


Bild: http://www.hollybaby.com/2011/07/13/pregnant-smoking/




Angående bröstoperationer..

2011-11-22

Det har ju cirkulerat lite inlägg om bröstoperationer i bloggvärlden nu de senaste dagarna så jag tänkte att jag skulle dela med mig av min åsikt också.

Jag vill börja med att säga att jag tycker, som så många andra, att det är upp till var och en. Jag har en nära vän som har opererat sina bröst och jag stöttar henne till 100% i sitt beslut. Hennes tuttar är sjukt snygga nu. Om det är vad hon behövde göra för att må bra i sig själv så är det hennes val. Är det rätt för henne - ja då är det rätt. Alla som opererar sig funderar fram och tillbaka mycket och länge innan de tar ett sådant drastiskt beslut, det är jag säker på.

Men. Det finns fler saker man måste fundera över annat än om det är vad man vill göra eller inte. Vilka signaler sänder jag till min omgivning? Eller för mig - vilka signaler sänder jag till min dotter? Om jag opererar mina bröst större, vilka signaler ger det mina barn? Jag vill lära Minna och eventuella framtida barn att älska sig själva för dom de är. Det tycker jag är otroligt viktigt. Tro på dig själv, lita på dig själv, du duger som du är, du är vacker precis så som du ser ut. Om man själv opererar sig och samtidigt jobbar för sina barns självkänsla och för att de ska känna att de duger precis som de är - det är jättebra. Dock slår mig tanken att handlingar kanske säger mer än ord. Hur många gånger hör man inte att "barn gör inte som föräldrarna säger, barn gör som föräldrarna gör"?

Man kan vara en bra förebild trots att man lagt sig under kniven och bättrat på sig lite. Det tror jag absolut att man kan, det finns ingen som helst tvivel om det i min värld, och som sagt tycker jag verkligen att det är allas beslut och jag skulle aldrig tänka sämre om någon som väljer att operera sig bara av den enkla anledningen att hen opererat sig.. Absolut inte.

Dock tror jag att man vinner mycket på att leva som man lär. Jag tror att det underlättar mycket när man pratar med sina barn om det här. "Du duger som du är men mamma gjorde inte riktigt det så jag har opererat mig några gånger. Men du är så fin så fin! Gör inte som mamma gjorde." Det håller inte riktigt, kan man verkligen säga så? Nej, mina barn duger precis som de är och det gör även jag.

Men vem vet. Jag kanske har ändrat mig efter att jag fått flera barn och tuttarna bara hänger? Just nu känns det verkligen inte så men jag tycker att alla har rätt att ändra åsikt. Visst, tuttarna är inte vad dom en gång var men vad gör det egentligen? Varför är det så viktigt att se ut exakt som innan man fick barn?

Sockerhysterin

2011-11-04

Jag upplever att det finns en del sockerhysteri idag, kanske speciellt i småbarnsföräldrars liv. Socker hit och socker dit, hela tiden. Socker är inte bra, alla äter för mycket socker, folk säger att barn ska inte få äta någonting som har socker i sig innan de är 1 år men helst ska man hålla dom från socker i typ 18 år känns det som.

Jag tycker dock att man måste slappna av lite. 4 åringar dricker i snitt 1,5 liter läsk i veckan och jag håller med, det är mycket. Det är det! Men ändå, slappna av lite. Man dör inte av lite socker, faktiskt. 1,5 liter läsk i veckan är mycket och absolut inget att sträva efter utan något glas på helgen eller sådär kan väl räcka.
Min sambo dricker dock 2 liter cola varje dag.

Det som stör mig mest med dessa diskusioner är när den trillar in på naturligt socker. Typ fruktsocker. Massa muffins, kakor, coca cola, godis och liknande kan man vara lite sparsam med, det är väl sunt förnuft som gäller, men fruktsocker? Ska ungarna inte få äta frukt nu eller? Jag blir helt GALEN när folk säger att det är så extermt mycket socker i frukt så därför ska barn inte äta så mycket frukt. Ja, det är mycket socker i frukt men det skiter jag faktiskt i. Vad hände med "5 frukter om dagen"? Minna kommer alltid få äta precis hur mycket frukt hon vill. Japp. Hur mycket hon vill! Jag tänker inte säga att "tyvärr älskling, du kan inte få ett äpple men här - ta en broccolibukett och gnag på istället". Kom igen liksom...

Och juice - jag älskar juice! Jag dricker massor med juice. Om man dricker juice gjord på 100% frukt (typ brämhults) så fattar jag inte varför folk säger att det är så onyttigt. Visst, det fräter på tänderna och det är "så mycket socker" eftersom det är så mycket socker i frukt men jag pallar fan inte bry mig. Handlar det om färskpressad frukt har juicen massa vitaminer och andra nyttigheter som jag tycker man kan hälla i sig. Vatten innehåller ingen näring alls så alla de som förespråkar vatten som uteslutande dryck... Nej, jag är inte inne på samma spår som er helt enkelt.
Sen visst. Att dricka vatten till en måltid är helt okej. Mjölk är också helt okej. Juice är också helt okej.
Och att äta en frukt eller 10st - kör på. I've got your back.

Dokumentären jag såg igår...

2011-10-21

Igår såg jag en dokumentär som heter 'Bortskämd till döds?' och den var väldigt intressant!
Det handlade om flera olika barn som hade olika typer av problem som föräldrarna hade kunnat förebygga lätt. Det var flertalet barn som hade problem med hörseln eftersom föräldrarna rökte så mycket att håren i öronen blivit påverkade, det var flera barn som fick dra ut massor med mjölktänder eftersom de var helt förstörda av för mycket socker och för lite tandborstning, ett barn som drack alkohol och en pojke som var 5 år och vägde 63 kg...

Det som visades mest var barnen som fick dra ut sina tänder och den feta pojken. Jag blir verkligen upprörd när jag ser sånna här dokumentärer och jag önskar så att föräldrarna visste bättre. Speciellt angående den här tjocka pojken. Barnen som drog ut sina tänder var bara några år gamla, men nu har de hela livet på sig att jobba på det här med tandborstning och att ändra sin kost.
När ett barn är så gravt överviktig som den här pojken är handlar det om en livslång kamp! Speciellt eftersom mamman inte verkade fatta någonting alls.

Pojken åt helt orimliga mängder mat, och mamman serverade mer och mer. När man ger barnen sådanna felaktiga kostvanor från början så förstör man hela deras liv tror jag! Resten av livet kommer de få kämpa med maten och vikten, och nu när han var 5 år och borde springa runt och leka så orkade han knappt gå! Han går miste om så mycket av sin barndom när han inte orkar leka med sina kompisar.

Läkaren hade rått mamman att låta pojken röra på sig mer, men hon sa "han är bara 5, han kan ju inte direkt gå och gymma...". MEN HALLÅ?! Det är bara att skicka ut ungen i lekparken, ta dagliga prommenader, gå till någon äventyrsbad eller en simhall och leka, gå ut och spela fotboll eller GÖR NÅGOT. Vad som helst! Något annat än att sitta på soffan och käka tårta i alla fall.

När läkaren påpekade att mamman gav sitt barn enorma mängder mat så försvarade hon sig med att "men vadå, han äter ju inte pizza och pommes frites!". Nej, men och? Äter han 3 gånger så mycket som han borde äta och rör sig ingenting alls är det inte konstigt att han blir fet även fast du serverar potatismos med fisk och grönsaker. Varför vet inte föräldrarna bättre?

Jag blir så ledsen å barnens vägnar. Nu är de för små för att förstå vad de går miste om, men kommer de inte bli arga på sina föräldrar sen? Är det inte föräldrarnas ansvar att se till att deras 5åring inte väger 63kg? Det är helt sjukt!! Sen visst, man måste inte vara trådsmal, men nu snackar vi inte om ett barn som är lite överviktigt (alla är olika!) utan en 5åring som är normallång - typ 115cm, och väger 63kg och därför har ett BMI på 47! Det är inte rätt gentemot barnen.

Barn i den åldern kan inte välja själva. Föräldrarna har ansvaret och barnen måste 'tacka och ta emot'. De måste äta vad som serveras och säger föräldern att de inte får gå ut och leka måste de sitta inne. De har inte valen själva.
Däremot måste de leva med konsekvenserna. Det är inte rätt!


Bilden är inte från dokumentärer, men det är på en annan 5åring som väger alldeles för mycket..



Vad fan är det för fel på folk ..

2011-08-17
.. som kladdar på främmande barn?!

I förrgår var jag med om något för första gången, vilket gjorde mig rätt upprörd. Hur fan är människor funtade egentligen? Okej, jag ska berätta vad som hände. Jag hade Minna på armen och var på väg hem. Jag hade ingen vagn med mig utan bar henne alltså i famnen och skulle hem. Några meter bort ser jag en kärring, rent ut sagt, som vi skulle passera. Den här kvinnan såg så jävla ofräsch ut. Lite i stil med en A-lagare med hon verkade inte full just då i alla fall. Rätt förfallen, ganska obehaglig och klart och tydligt inte alla hästar i stallet om man säger så.
När vi närmar oss henne vänder hon plötsligt blicken mot Minna, sträcker fram båda händerna och närmar sig oss i rasande fart samtidigt som hon utbrister;
"GUD VAD SÖT VAD ÄR DET FÖR NÅGOT EN POJKE ELLER FLICKA?!"
"Det är en flicka" säger jag, och tillägger att "vi har bråttom".
Vi hade inte bråttom, men jag hade ingen lust att stå och prata med den här väldigt obehagliga kvinnan. Hon sträcker fram en hand och hugger tag i Minnas hand, bara sådär. Jag börjar direkt försöka pilla borta och bända bort hennes fingrar samtidigt som jag fortsätter gå, men kvinnan håller hårt och hänger med eftersom jag inte stannat utan bara fortsätter. Jag säger igen att;
"Vi har bråttom" samtidigt som jag försöker få henne att släppa genom att pilla bort hennes grepp.
Då sträcker hon upp sin andra hand och försöker "smeka" Minna på kinden. Verkligen inte okej så jag slår bort hennes hand i luften (värsta ninja-movet), försöker bända bort hennes fingrar lite hårdare och säger att;
"Du måste släppa nu, vi har bråttom!!!"
Hela tiden hade jag fortsatt gått medan den här kärringen hållt kvar i Minnas hand och följt efter. Då lyckades jag i alla fall få henne att släppa och jag fortsatte vidare.

Det värsta var dock inte att hon tog på Minna. Kvinnan var jävligt äcklig och jag skulle själv inte rört vid henne utan att sprita händerna efteråt, men det värsta var att hon liksom vägrade släppa!

Alltså, helt seriöst. Vad fan är det för fel på folk som kladdar på främmande människors bebisar? Var någonstans har det gått fel i de här människornas huvuden? Det är INTE okej att börja ta i och kladda på en bebis man inte känner utan förälderns godkännande. Vem skulle gett den här människan rätten att ta i ett främmande barn? Det finns ju folk som helt sonika kör ner sina händer i främmande barnvagnar också och börjar kladda på bebisen där i. Jag blir fan rädd!
Minna bestämmer vem som får och inte får röra vid henne, och fram till att hon är gammal nog att föra sin egen talan och tills dess hon är stark och modig nog att våga säga "NEJ!" så kommer jag att tala om för andra var skåpet ska stå så att säga. Redan nu kan jag tala om för er att främlingar kan hålla sina äckliga händer borta för det är ett fett nej från min sida.


Om någon vill ta i mitt barn får de fan fråga först.

 

Amma någon annans barn?!

2011-06-08
I vissa kulturer är det ju inget konstigt att amma andras barn. Flera kvinnor kan amma samma barn utan att det är något konstigt. Vad jag förstått finns det också i en del kulturer en "amma" där det är en kvinna som ammar många barn.
Jag tycker det är jättebra att man kan lösa det så! Ofta finns det ju på dessa ställen inte heller så rent vatten så ersättning är inte ett så bra alternativ. Det finns liksom inte så många andra möjligheter.

Nu är det ju dock inte så i min kultur. Här finns det alla möjligheter i världen att amma sitt eget barn, eller om de fall det inte funkar - ge ersättning till sitt barn.
Jag läste i en tråd på ett forum om en kvinna som var ihop med en man som var pappa till ett barn på 1 år. Kvinnan hade en natt lagt barnet till bröstet - utan barnets mammas godkännande! Hon hade alltså "tagit sig friheten" att lägga en 1åring till bröstet utan att veta om detta var okej med barnets mamma. Kvinnan och barnets pappa hade försökt trösta barnet länge innan (hur länge?) men det funkade inte. När barnet sen tog bröstet blev barnet lugnt och allt var frid och fröjd. Kvinnan i fråga hade ingen mjölk i brösten och barnet hade slutat amma! Jag tycker inte det här är okej och jag hade blivit skogstokig om någon gjort så med mitt barn.
Om barnet i fråga hade varit jättehungrigt hade det inte tjänat att lägga det till bröstet ändå eftersom kvinnan inte hade mjölk. Barnet var dessutom 1 år och kunde dricka välling, ersättning, käka en macka eller vad som helst.

Hur kan man lägga någon annans barn till bröstet sådär?? Om den här kvinnan och barnets mamma pratat om det och mamman hade sagt "ja men absolut, vill du amma mitt barn så gör det!" hade det varit en annan sak, även om jag haft svårt för det då med, men nu var inte så fallet. Sen var barnet så stort att det dessutom slutat amma! Varför lägger kvinnan barnet till bröstet?!
Om barnet i fråga nu var tvungen att tröstsnutta - snutta hellre på pappan känner jag.

I tråden uppfattade jag det som att en del tyckte att detta var helt okej. Absolut kan man lägga andras barn till bröstet utan att fråga mamman först.. What?! Inte i min värld.
Som sagt, jag skulle bli skogstokig om någon la mitt barn till sitt bröst. Det finns INGEN anledning att göra det, över huvud taget! Jag skulle bli fly förbannad och fundera över den här kvinnans intentioner. Av vilken anledning vill hon ha ett barn, som inte är sitt, sugandes på sitt bröst som för övrigt inte ens har mjölk? Jag skulle antagligen inte lämna mitt barn ensam med den här kvinnan igen, om jag ens skulle låta dom träffas igen över huvud taget.

Vissa verkade ju dock tycka att det var helt okej att göra så.. Är det något jag missar här? I mina ögon är det helt oacceptabelt!!

Det här med amning och ersättning...

2011-06-03

Det finns väl miljoner liknande inlägg cirkulerandes i bloggvärlden, men jag kände ändå att jag ville yttra min åsikt.

Idag läste jag i en blogg att en tjej upplevde att några tagit avstånd från henne delvis för att hon ger ersättning. Jag upplever ofta att de som ger ersättning till sina barn måste försvara sig och ha massvis med jävligt bra anledningar till varför de ger ersättning, annars gör man fel. "Alla måste ju amma". Det känns så himla avlägset i min värld. Hur kan man ta avstånd från någon eller hacka på någon för att den inte ammar? Oavsett anledning!

Visst, jag tror att bröstmjölk är den bästa maten för ett spädbarn och forskning visar väl på det. Men skillnaderna är så små gentemot ersättning att det inte är stor skillnad, som jag förstått det! Även om bröstmjölken är bra så funkar ersättningen alldeles ypperligt! En kvinna måste väl kunna bestämma själv om hurvida hon vill amma eller inte.. Många tycks gå på rätt hårt när någon säger att "jag ammar inte för att jag VILL inte", för det är inte en tillräckligt god anledning tycker folk. Sen finns det ju väldigt många, kanske vanligare, anledningar. Mjölken kanske inte rinner till ordentligt och även fast man försöker med alla möjliga knep blir inte barnet mätt och man orkar helt enkelt inte hålla på och truga hur jävla länge som helst. Man kanske får mjölkstockning på mjölkstockning och inte orkar ha det så längre, man blir för sjuk och mår för dåligt. Barnet kanske inte får bra tag så det gör svinont på mamman som inte känner att det är värt det med två gapande sår på brösten eller så vill barnet inte suga tag alls och vill inte amma. Alltså, det finns ju hur många anledningar som helst och jag kan omöjligt rabbla upp dom här!

För oss har amningen fungerat felfritt och jag är himla nöjd och bekväm med ammandet. Jag trodde inte att jag skulle vilja amma så länge som jag gjort men det funkar oftast skitbra faktiskt och vi ammar på ett tag till! Hade det inte fungerat hade vi kört på ersättning, inget fel i det!
Jag blir bara så otroligt ledsen när jag läser om folk som inte lyckats eller vill amma som blir påhoppade på grund av det. Om man inte vill amma eller inte kan amma trots man vill och varje amningsförsök slutar i tårar hos både mamma och barn kanske det helt enkelt inte är värt det! Mår man dåligt av att amma - amma inte! Bröstmjölken är bra, men är det inte ännu bättre med en glad och lycklig mamma och en mätt och belåten bebis? Jävligt mycket bättre tycker jag!

Om ändå folk bara kunde sluta hacka ner på dom som kanske redan tycker det här med amningen är jävligt jobbigt och stötta folk i sina beslut, så länge besluten gynnar barnen förstås. Och JA, beslutet om att ge ersättning gynnar barnet eftersom barnet får, som jag skrev, en glad och lycklig mamma och själv får vara mätt och belåten. Det kunde fan inte bli bättre. Det är väl det man strävar efter, oavsett om man ammar eller ger ersättning?



     

Jag älskar i-landsproblem

2010-10-26

Alltså.. Underbara i-landsproblem. De förgyller min vardag. Så banala, töntiga och fåniga problem som ändå är så fruktansvärt irriterande! Jag blir så road över att jag blir så irriterad på småsaker.

Jag menar.. Tur som fan att vi inte lider av svält och krig, men fan vad irriterande när tröjan man tänkt ha på sig idag plötsligt har en fläck (var kom den ifrån?!) och så vet man inte vilken tröja man ska välja istället.. Så slösar man några minuter på det.




Annat som jag tycker är irriterande är:
* Alla USB portar är upptagna, man måste alltså dra ut något för att stoppa in kamerasladden.. Jobbigt!

* Alla eluttag är upptagna, man måste alltså dra ut något för att stoppa in kameraladdaren.. SKITJOBBIGT!

* Man hittar inte 2 strumpor av samma färg - ska jag fortsätta leta eller ska jag skita i det och köra på de olikfärgade?

* Jag står i duschen och sätter på vattnet, och det kalla vattnet som alltid kommer först nuddar mina tår och det blir jääättekallt.

* När man köper för mycket mat utan att tänka på det, så hinner man liksom inte äta upp den man har utan så blir den dålig istället och börjar mögla. Och så måste man kasta den äckliga maten som man inte hann äta.

* Man är skitsugen på att baka kladdkaka, och har alla sakerna hemma, men ingen grädde. Och jag vill gärna ha grädde till min kladdkaka.. Men det tar ju säkert 2 minuter att gå till ICA = jobbigt! Ska jag gå 2 minuter och köpa grädde, ska jag baka kladdkaka och äta den utan grädde eller ska jag helt enkelt skita i att baka??

* Vilka skor ska jag ha idag?? Dom, dom, dom, dom eller dom??



I-landsproblem är verkligen underbara tycker jag.

Vilka är dina i-landsproblem?

 

Besviken

2010-09-20

Alliansen vann igen. Skit. Nu väntar jag på ännu dyrare kollektivtrafik och mer bilar och vägar så att folk verkligen inte överväger att åka kommunalt! För vår miljö är ju ändå åt skogen. När miljökrisen blir så stor att folk verkligen börjar fatta, nej men då är ju jag redan död så varför ska jag bry mig om miljöfrågan redan? Nej, gud nej. Varför ta tag i saker när det behövs? Kan man ta tag i någon när det redan är för sent så är det ju absolut bättre. Vi röstar blått! Tjoho!
Alliansen har ju ett "halvgrönt" parti, centern, men till och med sverigedemokraterna fick ju fler röster än dom!!


Nej men, jag är besviken. Uppenbarligen fattar ju vissa att miljöfrågan är den viktigaste vi har i och med att miljöpartiet gjorde sitt bästa val någonsin. Det är ju bra. Men tydligen fattar inte tillräckligt många människor att vi måste ta hand om miljön NU för innan vi vet ordet av är det för sent.
Kul att miljöpartiet blev 3e största partiet, men jävligt sugit att alliansen vann i år igen. Annars hade det verkligen kunnat hända saker! Men icke.


Och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen! Jag säger absolut inte att det är bra, men nog fan är det jävligt spännande. Vad beror det på? Svenska folket vill tydligen se en förändring, men kommer det verkligen vara till det bättre? Nu kommer frågan i alla fall upp till debatt och det kan ju alltid vara intressant. 
Jag trodde absolut inte att så många skulle rösta på dom. Undrar vad som kommer hända nu..
Jag väntar med skräckblandat intresse..




Hur känner ni kring valet och valresultaten?

Tugga med munnen stängd!

2010-08-09
I lördags var jag så täppt i näsan.. Jag kunde verkligen inte andas. Och så skulle jag och Kim äta.. Fy vad jag smaskade säger jag bara! Jag avskyr när folk smaskar, det både låter och ser jättehemskt ut, och jag satt och äcklades av mig själv när jag smaskade som en gris. Fy fan.

Jag fattar inte det här med folk som smaskar - alltid. Varför? Kan ni aldrig andas med näsan? Operera er i så fall, det kan inte vara nyttigt. De som har den hemska ovanan, bryt den! NU!
När jag ser någon som smaskar kan jag inte sluta stirra.. Det är så jävla äckligt. Man ser ut som en gris och låter ännu värre. Jag kan knappt äta själv när jag ser någon som smaskar, jag måste stirra på det här vulgära som händer framför mig. Fy vad äckligt det är.

Jag hatar folk som smaskar! Kan inte alla som smaskar bara sluta äta i närheten av andra människor så slipper vi andra lida för att ni äcklar er?


När blev det okej att ha foppa tofflor 'in public'?

2010-08-06
Vill inleda den här Tina Tycker med att erkänna att jag också har ett par. Eller rättare sagt ett par billiga kopior.
Ja, dom är i en hemskt ful, skrikig färg. Ja, jag har faktiskt använt dom när jag gått till affären och handlat när jag haft mjukiskläder på mig. Och till stranden här i närheten..


När blev detta okej? Finns det någon som ärligt kan stå upp och säga att foppa tofflor inte är jättefula? Dom är verkligen våldsamt fula! Alla dessa fula, skrikiga färger och den fula designen.. Usch.
Ofta ser man dessa skor komma i flockar, gärna en hel familj som har dessa fula skor på sig i alla möjliga olika fula färger. Hur tänker dessa människor?

Jag känner så här: Vissa saker har man bara på sig hemma. När inga andra ser. Riktigt fula saker men som ändå är mysiga, dom kan man ha hemma. Men åker man så till stan? Nej fan heller!
Nu går jag till affären i riktigt fula, mysiga kläder.. Har också haft på mig mina fula foppa tofflor-kopior på affären. Men aldrig i livet att jag skulle ha på mig dom till stan där det faktiskt finns mycket folk!

När blev det okej att ha våldsamt fula saker ute bland folk? Okej hemma i trädgården man faktiskt.. Inte 'in public'.
Alla som äger ett par måste väl ändå hålla med om att dom är ohyggliga?


På tal om irriterande..

2010-08-01
Det finns många felsägningar som irriterar mig, trots att jag själv ofta säger fel. Ingen är perfekt ;-)

Men många saker folk skriver irriterar mig också..
Exempelvis "enda" och "ända". Folk som inte vet vad ända betyder utan skriver "ända" istället för "enda" .. Stryk det ordet helt ur ert ordförråd och hitta en synonym istället!

Folk som använder "de" och "dem" fel också gör mig fruktansvärt irriterad! Vet man inte hur man ska använda "de" och "dem" - använd inte de orden alls.
Jag heter Tina och jag är 23 år. Jag bor i Stockholm tillsammans med min sambo, vår hund och vår dotter Minna. I den här bloggen får du följa med mig i vår vardag tillsammans och i mitt liv som Minnas mamma.

Kontakt: hejtina@hotmail.se




Minna föddes 2011-02-22 kl 07:59. Hon var 50cm lång och vägde 3590g. Hon är och har alltid varit väldigt högt älskad, redan från första stund.



Om

Min profilbild