Ni kanske inte har missat Katrin Zytomierskas uttalande om att hon aldrig kommer tillåta sin son att bli tjock. Aftonbladet har också skrivit om det här och jag håller inte helt med Katrin, men jag tycker att hon har en poäng.
Nu handlade ju mycket om det här just kring LCHF och jag tror verkligen att barn mår bäst av att äta enligt tallriksmodellen. I aftonbladet kan man t.ex. läsa det här angående LCHF till barn;

"Experten sågar Katrins LCHF-diet

– Jag tycker nästan att det gränsar till barnmisshandel. Föräldrarna tvingar barnen till något de absolut inte mår bra av, säger Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet, till Aftonbladet.
– För mycket fett är inte bra för vare sig hjärnan eller magen. Barn behöver äta enligt hela kostcirkeln.
– Det är väldigt riskfyllt och helt fel att sätta barnen på LCHF-diet. Jag förstår inte motivet. Det är oupplyst, säger Charlotte Erlanson-Albertsson, som också deltog i gårdagskvällens LCHF-debatt i TV 4:s Kvällsöppet.
– Barn har mycket större behov av kalorier. En sådan här kost gör att de blir trötta. Riskerna är större för barn än vuxna eftersom de så sällan sitter still"

Att det kan uppröra förstår jag, men kanske inte i den utsträckningen. Att dra ner lite på kolhydraterna om barnet nu skulle bli väldigt tjock tycker jag inte är fel. Att helt utesluta dom tycker jag ju dock inte är "the way to go" så att säga då jag tycker tallriksmodellen är himla bra.

Att säga att man inte tillåter sitt barn att bli en tjockis däremot tycker jag är helt okej, så länge man inte gör det öppet framför barnen eftersom de kan ta det på fel sätt tror jag. Att säga till en tonåring att "du får inte bli tjock" tror jag snarare kommer uppfattas som något form av ideal som vi vill trycka på barnen, att man måste vara 'snygg och smal' för att komma någonstans i livet. Om någon hade sagt så till mig som tonåring hade jag nog tolkat det så i alla fall. Dock, av medicinska skäl, tycker jag det är klokt att förhindra att ett barns blir tjock. Nu är det ju också skillnad på överviktiga barn, lite mulliga barn eller barn som är riktigt tjocka och lider av fetma. Alla ser olika ut och att vara lite mullig skadar ingen. Däremot om barnet lider av fetma är det såklart farligt. Barn som är väldigt tjocka har ökad risk att vara överviktiga även som vuxna, och en livslång kamp med vikten är väl inget som någon förälder önskar sina barn.
Det finns ju också mycket andra risker med att vara väldigt tjock och många hälsorisker. Risken för diabetes ökar t.ex. väldigt mycket och det är väl inte heller något man önskar sina barn.

Som förälder har man ansvar för att sitt barn har god hälsa och även en hälsosam vikt eftersom man som förälder på ett vis kontrollerar vad barnen äter och inte äter. Om ens barn lider av fetma så är det helt klart förälderns fel (såvida det inte finns bakomliggande orsaker, typ någon konstig sjukdom, som gör barnet ofrivilligt överviktigt). Jag har riktigt svårt för föräldrar som har riktigt tjocka barn och inte verkar förstå någonting själva. På en dokumentär för ett tag sen var det en mamma som hade en väldigt fet 5åring. Det var så otroligt synd om den här pojken som inte orkade leka med sina kompisar eller någonting, han orkade knappt gå ordentligt. Det var hemskt. Mamman förstod ingenting och påstod att hon gav honom bra mat, det var absolut inte hennes fel att sonen såg ut som han gjorde. Sen fick man se när pojken kom hem och maten som mamman serverade honom. Han åt hela tiden. Han åt enorma portioner. Han åt kakor och tårta och sen blev det mellis och sen blev det mat och sen blev det mellis och sen blev det fika.. 

Om man som förälder märker att ens barn är ute på fel spår, att det ökar i vikt hela tiden och saker börjar gå över styr tycker jag det är helt rätt att ta tag i det och se till att barnen håller en hälsosam vikt. Minska på godiset, minska på onyttigheterna, dra ner läskkonsumtionen, kanske även minska portionerna något och om man nu måste så visst - minska lite på kolhydraterna men plocka inte bort dom helt. Istället försöker man få barnet att äta mer frukt och grönt. Sen visst, barn måste få vara barn och äta skit ibland. Tycker jag i alla fall! Hur kul är livet helt utan dessa skitsaker som man syndar med ibland och gottar sig i? Det är ju härligt! Sen kan man ju minska på mängden. Jag menar, sånt här kan väl alla människor.

Jag fattar inte hur det kunde bli ett sånt liv att Katrins uttalande. Visst, LCHF kanske inte är det bästa till små barn. Visserligen pratade hon om hennes son som 12åring, att hon då kunde ge honom LCHF. Då är han nästan tonåring. Jag tvivlar ju som sagt på LCHF till barn men jag tycker absolut att hon har en poäng.